HTC Desire, Sony Ericsson X10 och Samsung Galaxy S

Android är för närvarande vårt favorit OS, öppenheten i plattformen gör att det finns en enorm potential i. Jag själv var med vid starten av Symbian (var där jag då arbetade avdelning blev faktiskt ett medskick från Ericsson när Nokia, Psion och Ericsson startade bolaget, men det är en helt annan historia)

Hursom, Symbian har tappat mycket mark, Apple tog den platsen med Iphone OS och Android tar riktigt stora marknadsandelar, många av de stora mobiltillverkarna släpper telefoner med Android, bl.a. Samsung, LG, Motorola, Sony Ericsson.

Åter till Android och telefonerna i rubriken. Här kommer mina komprimerade åsikter om de hetaste androdtelefonerna på marknaden just nu.

Desire har ett riktigt fin hårdvara och är nog den svåraste att få tag på av dessa tre, den har i princip varit restnoterad sedan den lanserades, fantastiskt ljusstark skärm som funkar otroligt bra så länge man inte har direkt solljus. Telefonen ligger otroligt bra i handen och den är allt annat än plastig, man förvånas över hur liten den är men samtidigt tung. Tyngden är inte något negativ utan ger mer en solid känsla.

Sony Ericsson X10 är Ericssons första androidtelefon, den har en hela 4″ stor skärm, inte alls lika ljusstark som HTC desire, men däremot fungerar den bättre i direkt solljus. Det första som slår en när man tar i den är att den är mycket lättare än vad man tror att den skall vara. Vilket kan ge ett plastigt intryck, bakstycket är gjort av otroligt tunn plast med ett gummerat yttre. Den jag har knarrar också lite irriterande när mananvänder den, vilket inte känns kul Ericssons två paradgrenar är nog den stora skärmen samt kameran med högst upplösning av dom tre.

Skärmen är otroligt fin, upplevs ljussvag jämfört med Desire och Galaxy S, men samtidigt är den mer vilsam mot ögonen och det är inga som helst problem att se oavsett ljusförhållande.

Dock är kamerapplikationen inte alls snabb, och man fotograferar många halva människor, ofta hinner inte mjukvaran med och man behöver lite tid runt själva fotoögonblicket för att den fina kameran skall hinna med.

Jag trodde detta skulle vara en helt fantastisk telefon, men efter en tids användande ser man ett par irriterande problem som jag inte alls trodde Ericsson skulle ha i en telefon. Batteritiden är mystiskt dålig, En mjukvaruuppdatering har utlovats ett par gånger för att ”dramatiskt öka batteritiden” men när den kommer verkar fortfarande inte vara klart.
Dock det absolut största problemet är relaterat till en enorm designmiss i mina ögon. När jag använder denna telefonen så har flertalet klagat på dåligt ljud, och läser man forum så upplever många eko under telefonsamtal. Detta verkar bero på att mikrofonen är placerad på vänster sida av telefonen, där man normalt håller handen… Jag som håller telefonen i vänster hand täcker effektivt mikrofonen med en stor del av handen… Problemet är inte lika stort om man håller den i höger hand, men fingrarna letar sig ändå till den plats där mikrofonen sitter. Hur tänkte Sony Ericsson när man placerade mikrofonen där?

Samsung Galaxy S då?
Denna telefon släpptes sist av dom tre, den har precis som X10 en stor skärm på hela 4″ och ser exakt ut som en Iphone, faktum är att jag precis kommer från ett möte med en mobilåterförsäljare som var helt övertygade om att jag hade en Iphone tills de såg att det stod Google på baksidan på telefonen. Så visst Samsung har tagit ett beprövat formspråk och lagt in Android i den och en större skärm. En skärm som är otroligt ljusstark, den använder en teknik som Samsung kalla super amoled, som skall vara fröbättrad jämfört med den amoled som sitter i Desire främst vad jag förstår i direkt solljus, vilket jag kan bekräfta den är, inte riktigt lika bra som Somy Ericssons skärm i just solljus, och den är nästan för ljusstart för min smak, men jisses vad ”krispigt” allt ser ut pga denna skärm. Men när nyhetens behag lägger sig, så är X10an skärm mer behaglig.
Hårdvaran är dock mycket trevligare än X10, den har samma stora skärm men där X10 känns stor och klumpig så känns Galaxy smidig. Även om vikten är låg så känns inte denna plastig som jag tycker att X10 gör. Kameran tar inte lika fina bilder och har ingen dedicerad knapp som X10, men ten tar bilder snabbare och blir då helt plötsligt användbar. Kommer man in på knapparna så har Galaxy touchknappar där desire och x10 har fysiska knappar. Vilket är snyggt, men otroligt lätt att man trycker ofrivilligt på.

Galaxy verkar också har en konstigt egenhet i mjukvaran, ibland närman öppnar program så får man vänta nästan 5 sekunder, dår ingen av de andra telefonerna ger den väntetiden. Förhoppningsvis så löser en mjukvaruuppdatering detta, för annars om man kan se förbi den uppenbara Iphone kopian, så är detta den telefon jag gillar bäst av dom tre, själv tycker jag att ”plagieringen” faktiskt är lite komisk.

Jag känner flera som tycker att X10 är den bästa telefonen, jag kan dock själv inte se förbi problemet med mikrofonen samt att jag skälv inte gillar den kantiga formen. Bifogar en bild på X10 i min hand så ser ni vad jag menar med mikrofonen.

Desire har flera av mina kollegor, och en person säger sig ha en kärleksrelation med sin Desire, vilket ju är ett gott betyg till en telefon.

Galaxy S är min personliga favorit, fixar de en mystiska segheten som är ibland så tror jag att den är så nära perfekt som man kan komma just nu.

HTC har nog egentligen lyckats bäst i kombinationen hårdvara och mjukvara i Desire, det märks att de har levererat Android telefoner längst av dom tre. Det tråkigaste är att inte Sony Ericsson lyckats bättre än dom gjort, även om telefonen säljer bra vad jag förstår, framförallt verkar detta vara telefonen som herrar i styrelserummen föredrar (om de inte har en iPhone)